orkar inte riktigt varva ner än ,så jag gjorde om min blogg litte :D

ligger och funderar på om man skulle göra lite video inlägg, ;)

skulle va skit kul om så många som möjligt ställde frågor till mej på bloggen som jag kan ta upp i mina video inlägg som jag har tänkt att köra på fredagar ;D

frågorna får vara om vad som helst , och vill man inte att ens namn ska läsas skriver du bara dold i slutet av frågan ;D ha en bra natt, nu ska jag sova om jag så vill eller inte ;)

så snälla ställ frågor , och inga frågor är dumma frågor ;)

// renee

har börjat besöka min blogg , måste säga att det känns otroligt underbart.. fått massa fina och posetiva frågor och kommentarer.. om fått höra massa fint av folk som läser tack till er alla,

nytt inlägg i morgon nu får jag försöka sova..

Natthi natt

//renee

Så känndes det när jag va 15 16 år, jag va annorlunda.. kännde mej inte som andra, jag mådde dåligt och hade massa konstiga tankar , bråkade ofta och spelade tuff, sminkade mej och gick i snygga kläder.. kunde aldrig visa någon att jag var arg lessen eller mådde dåligt..

jag hade kille som då va skolans "TUFFING" och det slutade i ett liv av mycket sår..

det här killen han var rätt blyg och försiktig i början han gav mej saker han behandlade mej som en prinsessa, han kunde nästa lägga sej i en vatten pöl bara så jag skulle haft något tort att gå på.. jag va hans liv hans allt..

 vi vart kära, men tror det va mer en kännsla i mej som ville rädda honom rädda honom från något men än viste jag inte vad..

jag va bara 15 och hur mycket vet man om världen och mäniskor då? 

vi blev ett par, jag fortsatte med mitt hårda yttre fast innerst inne va jag så liten , så rädd..

ju längre tiden gick allt mer förändrades han , han vart lätt arg och han kunde säga åt mej att jag inte fick göra så och inte så, jag började lyssna tog åt mej av hans hårda ord och hans bestämmande sätt, jag slutade att klä mej som jag ville, fick inte gå med huvudet upp för att bemöta andras blikar då nöp han mej gärna i armen , jag blev den där lilla människan som jag va på insidan även på utsidan.. 

dom dagar jag vart fri från honom hävdade jag mej på mina syskon , folk på stan jag kunde ge mej på dom slå dom kalla dom fula saker , allt det där som han gjorde gjorde jag mot dom .. jag hatade hela världen, jag ville säga men kunde inte... jag ville lämna men tycket så synd om honom han va ju så ensam, 

det gick så långt att jag började få stryk, han slog drog mej i håret  tog mitt huvud och slog det i ett marmorbort och hans käre mor kom in i rumet, tänk på att hon är svensk var det enda hon sa innan hon lämnade rumet och stängde dörren, jag som trodde jag äntligen skulle bli räddad.. :( men tårar i ögonen gick jag hem.. kröp ihop i badkaret och då skar jag mej för första gången , det gjorde ont, men inte alls så ont som det gjorde att behålla kännslan innuti..

i 3 år av mitt liv , levde jag med den här killen , men dagen då jag fyllde 18 slog jag tillbax, jag viste när jag laddade och höjde min näve att slor jag inte nog hårt nu då slår han ihjäl mej , men känslan av att ge han den där enda smällen var värt all strykjag fick efter åt , jag bara log innuti och koplade bort smärtan.. fy fan va jag va bra som vågade slå tillbax..

vi va bara barn.. och han kunde göra så.. var är världen på väg ?

sen har vägen inte varit det lättaste efter detta, har valt fel typ av man två gånger innan jag träffade min man som jag nu är gift med och lever med.. är så tacksam att jag får leva med honom, han är den jag alltid behöft jag behöver inte rädda honom, för det är han som räddat mej,

den här killen var den första av dom som slog men inte den sista.. 

// renee

Hejsan alla,

min goa dotter är så sjuk varit inne på akuten inatt och fick sitta där halva natten, hon har haft öroninflammation, och ätit pencelin mot det i 5 dagar ,men ändå fick hon hög feber och feberyrade.. hostar tills hon spyr slem,blöder näsblod från och till så vi bestämmde att det bästa va att åka in till sjukhuset med henne, öronen såg nu mycket bättre ut men hon hade ju så klart dragit på sej en ordentlig förskylning i samband med detta.. och vi fick utskrivet en bra host medesin, så nu sover hon äntligen en stund, funderar på att lägga mej jag med en stund , man är rätt rött efter 7 dagar utan en enda hel natts sömn.. och ögenen står still i mitt huvud...

å med min ångest så blir kroppen helt utmattad när hon mår så här, jag blir så orolig rädd och tror det värsta med en gång, tankarna åker runt runt innan man får ett svar äre dä?  eller dä ? eller kanske dä ?.. hemskt att se någon man älskar så mycket vara så dålig hon har hostat så hon är blå i pannan stakkars unge.. och inget har jag kunnat göra , men nu ska hon bli bra, försöker vara en stark mamma och vara lugn och stilla när hon blir orolig men så fort hon somnar eller man ser att hon lugnar sej , bara gråter jag och mår så dåligt, den här kännslan att inte räka till förgör min själ.. och det gör ont , så ont att se det vackraste man har lida så.. som tur är så går väl snart denna förkylningen snart över och hon blir en pigg litten busig 3 åring igen.. :) 

längtar efter sömn och längtar tills lillan får vara ut vilad igen..

 :) tack till er alla som är inne och följer nytt rekord i går med ;) roligt att ni kommer innom och läser..

ha en fin dag alla 

tjiing// renee